På morgonen var en av valparna svagare. Vi gjorde vad vi kunde, men något fel var det med honom, han dog på förmiddagen. jag vet att det är så, att livet är skört, och särskilt den första tiden. Men man lär sig aldrig, tårarna trillar, som man har haft den lilla sedan länge, men det är ett liv.

De andra mår bra, men det gjorde ju han igår kväll med, så man blir lite nojig...

Skulle ut och lägga spår till de andra hundarna, så det är bäst att sätta igång. På förmiddagen vräkte regnet ner, nu vräker snön ner...men det är bara att ge sig ut..