på räls..valparna växer för fullt, det riktigt syns. Men en tråkig sak har hänt, den ena valpen började bli dålig i söndags, ville inte äta, vi försökte ge henne tillskott, men hon hade inte sugförmågan. Hon gick inte upp i vikt, vi har hjälps åt här, jag har knappt sovit en blund på 3 dygn, för att kunna hålla kontroll på henne, och mata henne...jag hade fortsatt med det om det hade krävs, men hon orkade inte mer..igår somnade hon in..Man styr inte över liv helt klart.

En annan sak som är lite tråkig är att är okunnskapen bland människor som tror att de kan allt, det händer inte mig attityden. Men som tur är är de få..Och de säger inte det direkt utan på omvägar..Och de känner inte oss ens..Jag känner många som har varit med om att valparna har dött, jag tycker inte att det är något att gömma undan, och ser inte att de har gjort något fel. För ingen skulle väl vilja att det händer?? och göra det medvetet? Och det har varit duktiga, erfarna uppfödare med stor kunskap..Och hur många valpar dör vid födslen?, något jag hoppas slippa uppleva, men fortsätter jag med uppfödning så kommer det tråkiga en dag..behöver inte, men jag är medveten om att det kan hända..

Men när man får till sig att man måste ha gjort något fel, av dem som knappt har erfarenhet eller kunskap, känner man sig frågade... Det är tur att jag är hårdhudad och kan se att det är deras egen osäkerhet och rädsla som ger sig till känna, för fråga istället för att spekulera...för verkligheten är såhär, och för mig är ärlighet viktig, jag vill kunna lita på människor och tro på dem. Tyvärr är jag lite väl blåögd, men det får jag väl leva med....

Men nu till annat. Nova och jag ska börja valpkurs den 12 februari, det ska bli kul, hoppas Nova tycker det med, men det tror jag..

Jag har anmält mig till handlerkurs med Gerard O´Shea, jag och Safiiri ska gå den.. den 18 och 19 februari.. hur det nu ska gå..

På morgonen var en av valparna svagare. Vi gjorde vad vi kunde, men något fel var det med honom, han dog på förmiddagen. jag vet att det är så, att livet är skört, och särskilt den första tiden. Men man lär sig aldrig, tårarna trillar, som man har haft den lilla sedan länge, men det är ett liv.

De andra mår bra, men det gjorde ju han igår kväll med, så man blir lite nojig...

Skulle ut och lägga spår till de andra hundarna, så det är bäst att sätta igång. På förmiddagen vräkte regnet ner, nu vräker snön ner...men det är bara att ge sig ut..

Först ..Tack för alla gratulationerna, vi är så glada att allt gick bra, och alla mår bra. Haiwa måste ha haft det lite tufft..

Men resultatet blev 9 helt underbara valpar, och om vi har sett rätt, som vi tyckte igår också, så är det 3 tikar och 6 hanar. Det är valpar överallt i lådan, och de är väldigt pigga och rörliga, så helt koll på det har vi inte. Sedan tyckte vi att de kunde få vara ifred lite idag. jag kollade bara av hur många som hade sporrar igår. om jag behövde ringa veterinären idag, och det behövde jag, flera av dem har sporrar så det var bara att boka tid.

Och alla valparna är ju bruna, fast inte samma bruna färg på alla, en del har lite vitt här och där, ett par hanar har rätt mycket vitt på sig..

Jag är bara tvungen att sätta in lite bilder på alla valparna.

Det bara small till så hade hon fått 9 valpar, hon fick 5 på 1 timma, resten tog 1 och 1/2 timma. Så på 2 och 1/2 timma så blev det 9 små. Har inte kollat hur fördelningen är ännu, men det verkar som det är mest små hanar. alla verkar vara i olika bruna nyanser. Som tur är så de väldigt pigga och energiska, ingen som verkar lite klenare eller så, men för den skull vet man ju inte hur det går. Inte ta något för givet ännu.

 Förstår inte hur Haiwa orkar, dels föda så många och orka pyssla om dem. Så vi håller tummarna att allt ska gå bra i fortsättningen för mamma o valpar...Nej, nu måste jag försöka få till lite sömn...

Det känns som man går och väntar på allt nu. Först är det ju Haiwa, hon är nummer ett nu..sätter in ett par bilder som Isak och Martin tog när de var ute nyss. Med min kamera, så de blev inte helt ok. men hon är bra tjock, det är en stor mage bara.

Här blåser det friskt idag, men inte så farligt ännu, fast vi har haft det strömlöst i några timmar, men då var jag på jobbet så det drabbade inte mig, utan de som var hemma.Men det är ju inte strömmen man saknar mest, tror nästan att jag saknar vattnet mer. Så jag hoppas att det räckter med de 3 och 1/2 timme vi var utan el, för den här gången.

Annars så har jag anmält mig till lite kurser här och där under våren, så det är en väntan att de ska komma igång.

Och det jag längtar mest efter( efter Haiwa) är våren, med massor av sol och värme...men fick höra av en arbetskamrat idag att hon hade varit i skogen igår och hittat fina stora kantareller, men brevid dem var det en stor fin huggorm, lite seg  men levde...och dem längtar jag inte efter..Fast solen har faktiskt visat sig idag.

I fredags var jag väldigt energisk, visste att jag var ledig i 3 dagar och ville förvalta dem väl. Så drog igång med att plocka ut julen, alla gardiner följde med i bara farten. Men mitt i allt så kom pojkarna hem och Anders vaknade upp, efter att jobbat första natten. Så vi skulle ut på en runda innan det blev för mörkt.

 Vi kom iväg och hur jag lyckades, vet jag inte, men tur var att jag inte var själv som jag brukar, oftast. Men jag lyckades gå på en sten med mossa, och halkade iväg, och det har väl hänt innan, men den här gången for jag i utan att jag hann reagera. Så jag slog i ryggen och huvudet i en smäll, det kändes. Och bara några centimerter från stenen, vill inte tänka hur det kunde ha gått..

kände av det framåt kvällen, men jag har fått för mig att man ska hålla igång, för annars känner man efter mer och stelnar till. ( vet inte om det är rätt tänkt eller smart, men det brukar funka).

Men om jag säger så,att inte hälften av grejerna jag hade tänkt, har blivit gjorda. Nacken känns inte helt ok, syns inget på utsidan, men känns på insidan, , , till och med revbenen på framsidan gör sig påminda. Men som tur är har man en liten fettreserv som lindrade fallet, det är bra att ha stötdämpare....

Annars så håller vårt lilla energiknippe  igång oss alla, både 2 o 4 benta, men på ett härligt sätt, det är inget jobbigt eller så. Men det är mycket energi, och hon växer för fullt, är glad i allt och alla...hade tänkt testa lite spår på henne i helgen, men det gick om intet..men vi får ta det en annan dag....

Haiwa är väldigt tjock, det är bara 2 veckor kvar, undrar vad det blir av det...

Ja det heter väl så? Isak ,vår 17-åriga son ringde vid halv ett i natt,( han bor i vårt andra hus), han började med att ursäkta sig för han hade väckt oss.. så jag hann ju vakna lite med undran vad det var..jo, det hade hänt något som behövde åtgärdas genast. han hade en fladdermus inne i rummet.

Jag sa till honom att släppa ut den, men då klarar den sig ju inte.. säger han, för om den inte fryser ihjäl så svälter den ju... Men jag lyckades övertyga honom om att det är plusgrader ute och den lägger sig nog för att sova i ett uthus..altenativet var att, ha den kvar inne och det var nog inte så lockande.

Men Watitzi (shiban) hade jagat runt lite inne, men som han sa, han hade sovit när hon hade jagat runt lite, natten innan, och han hade sett något men tänkt att det nog var en mal???,( vet att när han sover är det väldigt svårt att få liv i honom) men den kom ut  inatt, han ville inte ha den som inneboende. Jag undrar vad de kommer in, och brukar de inte sova så här års.

Ska snart iväg till jobbet så det händer inte så mycket innan. Jag börjar vid 13 och Anders slutar vid 14, så det är inte mycket hundarna är ensamma.

Och imorgon börjar skolan igen, sedan rullar det på igen..

Har fått höra att den förra ägaren hade haft problem med fladdermöss, men vi har ägt det i 2 och ett halvt år och inte märkt dem förän nu, så de har nog en boplats någonstans där. För vanliga små råttor och möss har vi inte sett av i det huset, så något ska det väl vara.

Ja, idag har vi kört ner ner Tina till Ronneby, förhoppningsvis dröjer det inte så länge tills vi ses igen. Att vi kan pricka in en helg när alla är lediga..

Har varit en seg vecka hoppas att jag får mer energi till nästa, men man kan ju inte va på topp jämt..Och jag är ingen vintermänniska, behöver sol och värme, men vi är ju på rätt väg, går mot ljusare tider..

Och det har varit en intensiv höst för att få till allt jag har planerat, så det gör ju inget om det är lite lugnt ett tag, ett par dagar eller så.

För planer har jag, men först väntar jag på om det ska bli några små valpar om ett par veckor. Det är bara 3 veckor kvar..

Sedan har jag en shiba träff på gång, i vår. Plus att jag har tänkt ha en spårhelg i februari, om jag får ihop folk. Det är en kurs både för de som har spårat och för nybörjare, han som har kursen har hållit på med spår i över 30 år och är kanon duktig. Det blir från fredagkväll till söndag eftermiddag.

Vi håller på och plockar och röjer här, vi flyttade för snart ett och ett halvt år sedan, och har massor kvar i kartonger, det är så när man flyttar till mindre och att man har samlat på sig en massa.

Allt har vi inte hittat ännu, sedan dyker det upp när jag inte behöver det och jag lägger det på ett "bra" ställe, men när jag behöver det så är det borta..

Hittade en kamera igår, minneskortet i den var fullt, ja det var ett litet minneskort, skulle ha köpt ett nytt men har inte blivit av. Men det var en massa bilder från när Electra, Watitzi och Safiiri var små, för ca. 2 år sedan.

Sätter in några, Anders och Electra vilar, Watitzi i vedkorgen , Safiiri, ( vad ljus hon var. Och ett på Electra.

Har fått in lite rapporter hur det har gått i Göteborg i helgen, det var hård konkurrens, med många hundar. Fjällfarmens Uule Brum knep certet idag, pappan till Haiwas valpar.

Jag ska kanske göra ett försök med Conti till sommaren, och ställa honom, jag kan ju ta en inofficiell. För han är ju 6 och ett halvt år och har fått upp öronen nu, det ena är uppe jämt det andra växlar med upp och vipp. Förut har han ju bara fått upp dem om det har varit något intressant eller blåst..., men vad det beror på vet jag inte, eller att det betyder att man aldrig ska ge upp...

Min dator håller på att ge upp igen, hårddisken kraschade i våras, men jag hade tur att det fanns en kunnig person på Anders jobb som kunde rädda bilder och sånt. E-posten gick ju inte att rädda så jag förlorade en massa adresser...

Men för några kvällar sedan gick det inte att starta upp datorn, men som Tina sa den jobbar på övertid och behöver kanske vila. dagen efter fick jag igång den, men nu törs jag knappt stänga av den..

Och som det blåser ikväll är risken stor att vi får ett strömavbrott, håller tummarna för att slippa det.

Men jag var så förutseende så jag laddade ner bilderna i datorn på en extern hårddisk för några dagar sedan.. Så förhoppningsvis har jag dem kvar om datorn skulle ge upp.